JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Verksamheten vid Högsta domstolen

Högsta domstolens viktigaste uppgift är att genom sina avgöranden i konkreta mål skapa prejudikat, som kan få betydelse som vägledning för hur liknande fall i framtiden ska bedömas av de allmänna domstolarna (tingsrätter, hovrätter, mark- och miljödomstolar samt patent- och marknadsdomstolen) och av rättslivet i övrigt (t.ex. advokater och åklagare). Denna uppgift brukar kallas Högsta domstolens prejudikatbildande funktion. Högsta domstolens verksamhet syftar alltså inte till att tillgodose den klagandes intresse av att få målet prövat igen för att uppnå ett annat resultat än vad underinstansen kom fram till. Det krävs prövningstillstånd för att Högsta domstolen ska pröva ett överklagat mål. Den omständigheten att hovrätten skulle ha kunnat döma på ett annat sätt räcker som regel inte för att Högsta domstolen ska ta upp målet och pröva det.

Härutöver, men som en inte lika central del av sin verksamhet, prövar Högsta domstolen också ärenden om resning, klagan över domvillaåterställande av försutten tid, ärenden rörande vissa andra staters begäran om utlämning av personer från Sverige till den andra staten samt vissa ärenden som rör advokater (advokatärenden).

Handläggningen i Högsta domstolen är oftast enbart skriftlig. Högsta domstolen håller cirka 20 huvudförhandlingar varje år.

Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen kan inte, som vissa andra länders högsta domstolar, ogiltigförklara en författning eller en enskild föreskrift. Däremot kan landets båda högsta domstolar – liksom andra domstolar och myndigheter – vid prövningen av ett mål låta bli att tillämpa en bestämmelse som domstolen anser strider mot grundlagen eller annan överordnad lag.

Bokhylla med böcker

 

 

 




Senast ändrad: 2017-09-12