JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Gottgörelse vid långsam handläggning

[2012-12-21] Högsta domstolen

Högsta domstolen har idag genom två domar fortsatt att utveckla principerna för hur en part vars rätt till rättegång inom skälig tid har åsidosatts ska kompenseras.

I båda domarna konstaterar Högsta domstolen att Europakonventionens bestämmelse om rätt till rättegång inom skälig tid hade kränkts. Frågan var dock hur den försening som parterna själva inte kunde lastas för skulle kompenseras. 

Det ena fallet gällde ett brottmål där den misstänkte år 2006 och år 2007 hade delgivits misstanke om smuggling av alkohol. Brotten var erkända och det var fråga om okomplicerade mål. Det andra fallet gällde ett tvistemål där en man yrkade skadestånd av staten på grund av långsam handläggning av ett brottmål i vilket han hade fällts till ansvar. I brottmålet hade påföljden bestämts till villkorlig dom i stället för tre års fängelse. Frågan var om den påföljdslindringen var otillräcklig som gottgörelse för kränkningen och om det tillräckligt klart hade framgått av hovrättens dom vilken betydelse som hade fästs vid kränkningen vid bestämningen av påföljden. 

Högsta domstolen betonar vikten av att det tydligt framgår av en dom att domstolen har beaktat att partens rätt har blivit kränkt och på vilket sätt detta har beaktats. Domstolen konstaterar också att det av olika skäl ibland inte är möjligt eller lämpligt att kompensera långsam handläggning genom påföljdslindring. Kompensation får då utgå i form av skadestånd. Enligt Högsta domstolen är det möjligt att reducera påföljden både med hänvisning till att det har gått lång tid sedan brottet begicks och till att handläggningen har varit långsam utan att det därför ska anses föreligga en överkompensation. Domstolen resonerar också kring hur en påföljdslindring som kompensation för ideell skada på grund av långsam handläggning ska bestämmas.





Senast ändrad: 2012-12-21