JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Försenat flyg från Thailand gav ingen ersättning

[2016-11-08] Högsta domstolen

Två passagerare begärde ersättning för att deras flyg hade kommit fram sju timmar för sent. Anspråket avsåg förlorad fritid. Högsta domstolen slår nu fast att när ersättningskrav ska bedömas enligt den s.k. Montrealkonventionen är en försening som har inneburit olägenhet genom tidsspillan normalt inte tillräcklig för att berättiga till ersättning för skada som inte är ekonomisk. Flygbolaget behövde därför inte betala ersättning till passagerarna.

En flygning från Thailand blev försenad och kom sju timmar efter angiven ankomsttid till Arlanda. Två passagerare begärde ersättning av flygbolaget för förlorad fritid. De hävdade att ersättningen skulle utgå enligt den s.k. flygpassagerarförordningen, den internationella flygkonventionen (Montrealkonventionen) eller svenska regler om kontrakt.

— ­Det var en ren passagerartransport med ett reguljärt flyg. Sådana regleras på flera olika nivåer i dag. Reglerna har därför blivit snåriga och det är inte helt enkelt att förstå vilka regler som gäller för en resa. Vårt ­fall var speciellt eftersom det flygbolag som utförde flygningen inte träffades av de EU-rättsliga reglerna i flygpassagerarförordningen. Ersättningskravet skulle därför bedömas enligt Montrealkonventionen. Därmed blev allmänna svenska regler om skadestånd i avtalsförhållanden avgörande, säger Svante O. Johansson, domare i Högsta domstolen.

Högsta domstolen slår fast att en försening som enbart har inneburit olägenhet genom tidsspillan, utan att någon ekonomisk skada också uppstått, normalt inte berättigar till ersättning. Det måste i avtalsförhållanden som bara rör en transport till något mer för att sådan ersättning ska utgå. Några sådana omständigheter hade inte åberopats av passagerarna.

— För att ersättning ska utgå för förlorad fritid krävs det att en person inte får det som avtalet syftar till. Ett avtal om en paketresa till en semesterort, som förutom resan innehåller andra arrangemang, t.ex. hotell och liknande, har ett tydligt rekreationssyfte. Den resenär som beträffande ett sådant arrangemang genom en transportförsening helt eller delvis inte kan utnyttja sin ledighet på avsett sätt har därför i allmänhet rätt till ersättning från researrangören. Ett avtal som avser bara själva transporten har däremot normalt inte något uttalat syfte att ge en på visst sätt meningsfull fritid för passageraren. Transportören behöver då inte betala ersättning om inte flygpassagerarförordningen är tillämplig, avslutar Johansson.


Bifogade filer:

T 814-15


Senast ändrad: 2016-11-08

För mer information kontakta:

Svante O. Johansson
Justitieråd
08-561 666 08

Karin Annikas Persson
Justitiesekreterare
08- 561 666 38